You say life is a dream where we can't say what we mean.

I veckan har jag marathonslukat hela första säsongen av "Kyle XY", TV-serien om tonåringen som vaknar upp blöt och naken i en skog utan några som helst minnen eller kunskaper. Han är på sätt och vis helt nyfödd, sin storlek till trots. Grymt fängslande serie som alltför lätt manar mig att se ett avsnitt till. Tydligen går den på 5:an här i Sverige, på torsdagar 20:00. Tyvärr är som sagt säsongen slut redan, och jag väntar ivrigt på den 11 juni, då säsong 2 börjar sändas i staterna. Klockers.

Nu har jag ett finfint långlov framför mig, med lite jobbande på konsum (ja, förhoppningsvis är jobb i sommar kirrat och klart, tack för det!), en hel del chill och färdigställandet av min protesmontering. Om exakt en vecka är jag alltså helt fri från min två och ett halvt år gamla tandställning. Det kommer kännas weirdish, men ack så gyt. Får se om det blir någon utgång, känner väl egentligen inte för det, men vi får se vad helgen för med sig helt enkelt. Skulle egentligen flugit en del i helgen, men nu kom jobb i vägen, en prioritering jag tvingas att göra, dessutom verkar väl inte vädret bli det bästa heller iofs. Får vi hoppas.


Turkiet är betalt, det blev inget Stridsvagns-VM för Hotel Alpha. Tyvärr, men ändå inte. Ska bli helnajs med turiket och är sugen till tusen, men sure, att åka till Schweiz med grabbarna och spela skattefinansierat datorspel i 10 dagar hade ju varit fina fisken det med...

I övrigt så känns allting som kunde ha blivit någonting helt utdött nu. Mina farhågor besannades, det var tydligen bara jag som var intresserad på riktigt, och än en gång har jag gått på pumpen. Nåväl, jag är ju van och ska väl klara det här utan några konstigheter, precis som alltid. Just nu känns det i och för sig mest som att det här med tjejer inte är något jag ska ge mig in på längre, allting blir bara fel och paj av allting ändå, det är väl helt enkelt inte my bag, baby. Jag är väl menad att vara den där trevliga killen som ännu inte hittat den rätta. Sorgligt.