fredag, maj 16, 2008

Att springa, att leva, att ta stryk.

Imorgon är det Göteborgsvarvet och jag kunde nog inte vara mer osugen. Egentligen så borde jag vara taggad. Jag har aldrig haft bättre kondition och så, men bara tanken på 21 kilometer på asfalt, omspringandes tusentals tjockisar (startgrupp 16 är väl inte direkt atletgruppen...) är väl inte direkt roande.

Nåväl, det ska bli riktigt fint att träffa några av folket igen och kanske känna sig nöjd med sig själv efter målgång.

Uteserveringssäsongen är i full gång och jag har gått ut starkt med tre besök på lika många dagar i veckan. Det bådar gott!

Death Cabs nya är väl mer eller mindre en besvikelse faktiskt. Vad hände där egentligen, var detta verkligen det bästa som Gibbard kunde trycka fram? Jag förstår inte riktigt faktiskt.


Någon frågade mig vilket ord som var det vackraste jag visste, jag bad om tid att fundera på det för att jag skulle kunna ge ett bra svar. Frågan har visat sig mycket svårare än jag trodde, och någon får nog vänta lite längre, det finns ju så många bra ord att välja mellan!

Inga kommentarer: