onsdag, maj 07, 2008

The Ice is Getting Thinner.

Idag fick jag så äntligen besked, ett besked jag inte hade hoppats på.

Jag blev inte antagen till Helikopterpilotutbildningen, och allt jag gått igenom sedan min ansökan trycktes ner i brevlådan för ett år sedan har varit förgäves. Eller ja, inte helt och hållet, jag har lärt mig ännu mer om hur man skall vara vid anställningsintervjuer, jag har lärt mig ännu mer om hur det är att bli testad på allt möjligt, och jag har lärt mig att vänta. Men det är en klen tröst.

Jag är självklart besviken som fan och det känns oerhört tungt. Men det tyngsta med hela den här historien är att jag nu kommer att behöva förklara minst 1500 gånger för 1500 personer att jag inte kom in på utbildningen jag tjatat om sen förra sommaren och varför det är så. Varje gång det tas upp kommer det kännas som ett knivstick i sidan, en liten påminnelse om att min enda egentliga livsdröm nu har åkt på två megasmällar.

Samtidigt, jag spände bågen och nådde jävligt långt. Längre än de flesta faktiskt.

Idag har jag laddat hem Death Cab for Cuties nya album och det kan eventuellt skänka en liten tröst i alla fall. Det märker vi efter några lyssningar.


Skit!



6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej WLLG,

Jag beklagar verkligen beskedet. Jag känner själv igen mig i det du berättar. Var det uttagningskomissionen som inte valde dig eller dök det upp andra förhinder? är det pga passagen av åldersgränsen som du ej kommer att kunna söka igen?

Har du funderat på att söka trafikflyghögskolan istället? inte helikoptrar tyvär men det kanske kan vara ett alternativ!

MVH /Özcan

we looked like giants sa...

Det var en liten hörselnedsättning på vänster öra som satte P. Den är "mätbar men inte märkbar", själv kände jag inte till det (ingen tinnitus, hörproblem/motsv) och det känns mycket underligt att jag kan bli antagen till markstridsofficer i armén, men inte till helikopterpilot pga hörseln. Jag frågar mig, lite lagom bitter, vilken av de två yrkeskategorierna som utsätts för mest buller...

Jag tänker inte söka igen, det är alldeles för mentalt påfrestande att genomföra en sån här process som tar ~ ett år i anspråk, en tredje gång, när jag på förhand vet att chansen att min hörsel har blivit bättre är oerhört liten.

TFHS har jag väl i baktanke, men inte ännu på ett tag. Medelåldern på en nystartad kurs på TFHS ligger på runt 26 och jag fick indikationer förra gången jag sökte TFHS att jag var lämplig rent test- och medicin-mässigt, men att jag behöver några år på nacken. Någon gång i framtiden kanske.

Anonym sa...

jaha... new york i höst??

Anonym sa...

Ojdå, en sådan skada är ju inte kul att bli varse om i det skedet! jag beklagar verkligen speciellt när du gått in så hårt för detta och tagit dig så långt! Hur stor var denna hörseldefekt? var det en dipp ned till 15 decibel? för jag har en sådan och då är det nog inte lönt för mig också att söka.

Ha det bra /Özcan

we looked like giants sa...

Tror det var mot 20 dB...

Anonym sa...

gränsen är ju 20db, det borde de ju inte kugga dig på!