Det överraskar mig varenda gång, klarheten som en ordentlig löprunda ger. Att få ge sig ut själv längs en väg och bara koppla bort allting. Att följa asfalten och låta tankarna vandra iväg. Jag är hemma igen efter en tur ner till stranden och tillbaka efterföljt av en lång och skön dusch, och jag insåg nånstans mitt ute på slätten hur mycket jag saknat mina egna löprundor. Att springa uppe i Skövde ger inte riktigt samma kick, oklart varför. Troligtvis för att det är påtvingat.
Hur som helst ser jag en del saker lite klarare nu än i morse. Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar