Egentligen, vad är det som gör harpan så addictive? Här sitter man med hur mycket som helst att göra, men istället sitter man och bara väntar på den där perfekta handen. Allting uppslukas och man blir något av en expert på att läsa korten rätt och...och... Som sagt, jag har en massa att göra, men sitter istället och spelar harpan och bloggar om det. As I said förra helgen, "ett enda stort skådespel i konsten att bränna värdefull tid." Hell yea.
Ikväll kommer Lovisa hit, trevligt värre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar